EU-taxonomin och byggprojekt: Gröna kriterier och DNSH

Lagkrav

Vad är EU-taxonomin och varför är den relevant för byggbranschen

EU-taxonomin (förordning (EU) 2020/852) är ett EU-gemensamt klassificeringssystem som anger när en ekonomisk verksamhet räknas som miljömässigt hållbar. Eftersom den är en förordning gäller den direkt i alla medlemsstater utan att föras in i nationell lag, och kriterierna är desamma i hela EU.

Taxonomin har sex miljömål: begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringar, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, förebyggande och kontroll av föroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem. För att räknas som hållbar ska en verksamhet bidra väsentligt till minst ett mål, inte orsaka betydande skada för något av de andra (DNSH) och uppfylla sociala minimiskyddsåtgärder.

De tekniska kriterierna finns i kommissionens delegerade akter: den klimatdelegerade akten för de två klimatmålen, som gäller sedan januari 2022, och den miljödelegerade akten för de fyra övriga målen, som gäller sedan januari 2024. Akterna innehåller kriterier för bland annat bygg- och fastighetsverksamhet. Taxonomin används i hållbarhetsrapporteringen och kan också möta företag som inte själva rapporterar, till exempel genom villkor i gröna obligationer och lån.

Lagkrav

DNSH i praktiken — biologisk mångfald, vatten, mark och klimatanpassning

DNSH (Do No Significant Harm) är kravet på att en verksamhet som bidrar väsentligt till ett miljömål inte får orsaka betydande skada för de övriga fem. Det är ett eget villkor vid sidan av kriterierna för väsentligt bidrag, och en verksamhet som uppfyller bidragskriterierna men inte DNSH-kriterierna räknas inte som hållbar enligt taxonomin.

Ett byggprojekt som ska bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringar behöver alltså också visa att det inte orsakar betydande skada när det gäller till exempel klimatanpassning (risker som översvämning och värme), vatten, föroreningar, cirkulär ekonomi och biologisk mångfald. Vilka DNSH-kriterier som gäller beror på verksamheten och framgår av de delegerade akterna.

Lagkrav

Taxonomi, CSRD och Omnibus — hur de hänger ihop

Skyldigheten att lämna taxonomiupplysningar är kopplad till hållbarhetsrapporteringen. Ändringsdirektivet Omnibus I (direktiv (EU) 2026/470) begränsar hållbarhetsrapporteringen till företag med fler än 1 000 anställda och mer än 450 miljoner euro i nettoomsättning, och därmed minskar också kretsen som ska lämna taxonomiupplysningar. Den 4 juli 2025 antog kommissionen dessutom en delegerad akt som ändrar taxonomins delegerade akter om upplysningar, klimat och miljö i syfte att förenkla rapporteringen.

Företag som fortfarande ska rapportera behöver taxonomidata för att redovisa hur stor del av omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter som avser verksamheter som är förenliga med taxonomin. Därför finns efterfrågan på taxonomirelevant data från byggens leverantörskedja kvar hos de största aktörerna. För mer om CSRD, se guiden om CSRD och FFU.

Praktiska råd

Våra råd

Ta in DNSH-bedömningen tidigt i projektplaneringen i stället för att behandla den som en kontrollpunkt i slutet. Cirkulär design och selektiv rivning kan vara relevanta både för DNSH-bedömningen och för livscykelanalysen i modulerna C och D, som får större betydelse när krav på livscykel-GWP införs.

Kontrollera tidigt om projektet ska finansieras med gröna lån eller obligationer. Då kan finansiären kräva att projektet visar förenlighet med taxonomin även om bolaget självt inte omfattas av rapporteringskravet, och kraven behöver i så fall föras in i förfrågningsunderlaget så att entreprenören levererar underlaget.

Vanliga frågor